Sitter med tårfyllda ögon ikväll och tänker på allt som varit och allt som är. Vilsna människor som inte vet vart dom skall ta vägen. Vilsna tankar som inte kan landa utan att riva upp sår.
Pratade med min dotter innan och det kändes bra. Hoppas hon förstår hur mycket jag älskar henne trots att saker inte alltid är som man hade hoppats.

Har varit sjuk i över en vecka nu. Hemsk huvudvärk och kraftlös som ett utsketet päron .
Vill finnas för allt och alla men räcker inte till. Har också svårt att slå ned näven och skrika en smula. Det är inte jag liksom. Är stolt över det jag har och är nöjd för det lilla. Är van vid att kämpa tills jag stupar.
Midsommar till helgen lockar inte ett dugg förutom att tösen skall komma hit vilket skall bli kul.

Svettas som en gås nu. Det går inte att andas snart i det lilla rosa huset. Klibbet har trängt igenom väggarna och vägrar att lämna huset. Hett som i helvete.
Hundarna lider även dom i värmen. Stackars små dogs.

Väntar även på att få höra att Öland har gått under av alla 08:or och andra som tvunget skall trängas för att supa skallen i bitar till helgen.
Skall gå ut med hundarna en sista sväng nu innan jag stupar i säng.

Sov gott

// D